Bebis i Centrum

Anknytning är något som många kan ha hört om i föräldrasammanhang, men vad innebär det egentligen och hur funkar det?

Anknytningsteori

Aknytningsteorin togs fram av John Bowlby och Mary Ainsworth, och är idag en teori som används mycket i socialt arbete Sverige och inom arbete med barn.

Enligt anknytningsteorin så utveckas barnets anknytning till föräldrar (eller anknytningspersoner) under de första två åren. Det behöver inte vara just föräldrar, utan viktiga vuxna som finns i bebisens vardag. Anknytningen påverkas och utvecklas olika bra, beroende på hur mycket föräldern tillgodoser bebisens behov. Det vill säga, om ankytningspersonen lyssnar bebisens signaler och ger mat, tröst och trygghet när bebisen behöver det.

Beroende på hur de viktiga vuxna i barnets liv beter sig, så utvecklar barnet olika ankytningsmönster utifrån vad de lär sig att de kan förvänta sig, och dessa invanda beteenden kan sedan påverka hur man är i relationer under livet och även påverka ens generella mående.

Anknytningen utvecklas

Anknytning utvecklas redan under bebisens första veckor i livet. Från att bebisen är cirka 12 veckor till att bebisen är 6 månader kan man märka att barnet blir mer social i sitt beteende mot sina föräldrar eller anknytningspersoner.

I nästa fas, när barnet är mellan 6 månader och 3 år, reagerar barnet negativt när föräldern lämnar rummet och blir glad när hen kommer tillbaka. Med sin förälder som en trygg bas börjar barnet också utforska omvärlden. Bebisen kan återvända tillbaka till föräldern om det blir läskigt för att få tröst och uppmuntran till att leka vidare och utforska igen. I denna fasen är barnet fortfarande blyg mot främlingar och vill gärna märka på föräldrarnas beteende att nya personer som kommer in i rummet är ofarliga.

Olika anknytningsmönster

Enligt anknytningsteorin finns det tre anknytningsmönster.

Trygg anknytning – Små barn som utvecklat ett tryggt anknytningsmönster som är vana vid att föräldern möter deras behov kan utforska nya situationer med nya människor, men använder ofta sin förälder som en trygg bas att återvända till. Barn med trygg ankytning kan vanligtvis bli ledsna om föräldern går, men blir också sedan tröstade när föräldern kommer tillbaka. Barn med trygg anknytning utvecklar ofta en trygghet i sig själva och blir mer självständiga.

Otrygg anknytning – Barn och bebisar med otrygga anknytningsmönster kan antingen fokusera mer på annat som finns i rummet, och reagerar inte så mycket på när föräldrarna kommer tillbaka, eller kan vara helt fokuserade på om föräldrarna finns tillgängliga eller inte. Dessa ankytningsmönster visar ofta på att föräldrarna inte har varit så regelbundna i att tillgodose bebisens behov. Barnet blir därmed avvisande eller oroligt i sitt sätt att vara mot sina anknytningspersoner, eftersom barnet inte vet vad man kan förvänta sig. Små barn med otrygg anknytning kan också vända sig till främlingar för tröst och närhet istället för sina föräldrar.

Desorienterat anknytningsmönster – Om ankytningspersonerna mår väldigt dåligt och inte kan möta sin bebis behov alls eller om barnet växer upp i en väldigt otrygg miljö, kan också så kallat desorienterat anknytningsmönster utvecklas. Det innebär att inget anknytningsmönster utvecklas hos barnet.

Varför detta är viktigt

Som tidigare nämnt så menar anknytningsteorin att ens anknytningsmönster följer med i vuxen ålder, och samma invanda beteenden ligger och lurar i bakhuvudet (utan att man kanske ens är medveten om det) i ens vuxna relationer. Till exempel så har studier visat att personer som beskriver att de har haft en trygg anknytning som barn upplever mer tillfredsställelse i kärleksrelationer, och personer med otrygg anknytning som barn beskriver sig själva som mer svartsjuka. Anknytningen lägger även en grund för hur man utvecklar självständighet i livet. Därför är det så viktigt att bebisar får så bra chanser till att utveckla god anknytning till en eller flera vuxna.

Utveckling över lång tid

Sedan vill vi säga är att anknytningsmönster utvecklas under barnens första två år, vilket är en ganska lång period. Alla föräldrar kan ha bättre eller sämre dagar, men om man som tar hand om sin bebis och är lyhörd för bebisens behov, så kommer det mesta automatiskt i form av anknytning. 😊

Är du intresserad av att veta mer om anknytningsteori, finns John Bowlbys böcker ”Attachment and loss” att läsa, och många fler böcker på ämnet!